Detta är en det första inlägget om personlighet på dennablogg. Den kommer att behandla hur man utvärderar personlighetstest och tar uppolika tema i anslutning till detta.
På PIMA HBs hemsida (www.pimahb.com/web2007/) finns ettstort antal personlighetstest som utvecklats av organisationen InternationalPersonality Item Pool (IPIP) med huvudsyftet att sätta igång den kreativaprocessen kring denna typ av instrument. Många av dessa test finns alltsåtillgängliga på PIMAHB's sidor men de finns också på http://ipip.ori.org/ipip/.IPIP bygger på grundtanken att de som utvecklar personlighetstest måste hatillgång till instrument som är fritt tillgängliga, med andra ord de är intelåsta av rättigheter som ägs av företag eller organisationer. Frågorna och testdefinitionernasom används kan fritt laddas ner från deras hemsida. Den som är intresserad avdetta område kan gå in och läsa mer på deras hemsida.
Nu till tolkning av personlighetstest. Reaktioner från människor som gör ett personlighetstest kan grovt delas in i två grupper. Den ena gruppentycker att det är fascinerande och spännande, de känner igen sig i resultatet och tycker allmänt att personlighetstest är intressanta och tankeväckande. Denandra gruppen känner sig mer eller mindre kränkta av resultaten, de sätter uppett varnande finger för alla problem som finns för personlighetstest och detycker allmänt att man inte skall stämpla människor genom att tala om för dematt de är på det ena eller andra viset.
Det har alltid fascinerat mig att vissa koncentrerar sig påde drag som stämmer överens med deras bild av dem själva, medan andra nästanbara tänker på de drag som inte stämmer överens. Ett mycket gångbart sätt attse på personlighet är att dela in den information man får från testet i treolika klasser. (1) Information som stämmer hyfsat överens med hur personenfaktiskt brukar bete sig i olika situationer, (2) information som är felaktigför att personen på något sätt, medvetet eller omedvetet förvrängtinformationen och (3) information som relaterar personens skattningar med andrapersoners skattningar.
Om du är en mycket utåtriktad person och någon frågar dig om du är utåtriktad och personen därefter konstaterar att du nog är mycke tutåtriktad person, så känner du dig inte speciellt imponerad över personens slutledningsförmåga. Den första klassen av information handlar just om detta.Den som genomgår testet talar om för andra hur de brukar bete sig ochresultatet kan därför sägas vara till större nytta för testanvändaren än den testade, det är ju den tidigare nämnda som får informationen, den andra ger. Skälet till att personlighetstest kan fungera, t ex för att välja ut vem sompassar bäst för ett visst jobb bygger på att människor beskriver sig själv påett bra sätt. Rekryteraren kan ha användning för information som handlar om desökandes bild av sig själv och hur de brukar bete sig, tänka, tycka och uppleva.
Alla som är det minsta kritiska förstår att det är ganska lätt att förvränga information man ger på ett personlighetstest. Enligt den senaste tidens forskning så kan denna förvrängning antingen vara medveten, då kallas den impression management, eller omdeveten och då kallas den självbedrägeri. En extrem form av impression management är de som direkt ljugerbom sig själva på test. Det finns en mer än 50-årig strid inom personlighetspsykologin kring om det faktum att människor kan förvanska resultaten gör personlighetstestning meningslös eller om det ändå går att få fram bra information om människor. De flesta studier som prövat denna fråga i tillämpadesituationer, t ex verkliga rekryteringar, har kommit fram till att de flesta som söker jobb förvisso beskriver sig lite bättre än annars, men att de fortfarande beskriver de pesonlighetsdrag som de faktiskt har.
Det första en tolkare av personlighetstest måste göra att värdera hur mycket information som är valid, dvs. den stämmer överens med hur personen faktiskt är, och hur mycket som är förvanskad. Om man kommer fram till att tillräckligt mycket information troligen stämmer överens med hur personen brukar vara så är nästa steg att försöka beskriva vilka dragen är som utmäker personen. Vill man säga något om utmärkande drag så måste man göra detta genom att jämföra personen med andra. Det är här normen kommer in. Det går ju inte bara att säga att en person har fått 15 poäng på skalan extraversion. Man måste ju också säga om 15 är mycket eller lite i jämförelse med hur andra brukar skatta sig.
Testtillverkaren samlar därför in testresultat från en stor grupp människor och använder dessa som jämförelsegrupp (normgrupp). Låt säga att man testat 500 personer ur Sveriges befolkning. Om en person skattar sig som vänligare än genomsnittet så brukar man säga att personen utmärks av draget vänlighet (man skall aldrig glömma att det är den testades självbild). Om samme person skattar sig högre på draget orolig, så säger man att personen utmärks avdet draget. Det är naturligtvis svårt att veta hur ofta en person som skattarsig som orolig verkligen är orolig, men vi kan i varje fall säga att sannolikheten för att han/hon är orolig är större om de skattar sig som detta. För många kan detta kännas väl vagt, men för en person som rekryterar flera hundra personer om året så är den sökandes egna skattningar ofta det enda reliabla sättet som rekryteraren hasr för att få information om hur personenbrukar fungera.
Avslutningsvis skall jag ta upp den skala som används på PIMAHBs hemsida. Denna skala används enbart för att man skall kunna göra ovanstående jämförelser med normgruppen. Den kallas T-skala och den har vissa egenskaper som man måste känna till för att kunna tolka ett test. Medelvärdet inormgruppen är alltid 50, dvs. en person som fått 50 T-poäng har skattat sig precis så orolig, samvetsgrann, social, som normgruppen gjort i genomsnitt. Man brukar säga att 45-55 T-poäng ligger nära genomsnittet. Om man får en poängmellan 55 och 66 eller mellan35-45 så brukar man säga att personens skattat sig antingen över eller undergenomsnittet, och om de ligger någonstans över 65 eller under 35 så har de skattat sig mycket över eller mycket under genomsnittet. En person som har 60 på orolig och 40 på social har alltså skattat sig relativt högre på dragetorolig än på draget social.
Detta får bli allt för denna gång, jag återkommer med mer om personligheten i framtiden.
Prenumerera